I enkla, linjära system följer data ofta en symmetrisk normalkurva (Gauss-fördelning), där medelvärde, median och typvärde sammanfaller i en mittpunkt. Men när ett system blir komplext, icke-linjärt och nätverksbaserat, kollapsar symmetrin.

Det blir skeva fördelningar, potenslagar och miljöer med flera lokala toppar (multimodala landskap). Ju högre komplexiteten är, desto mer missvisande blir det aritmetiska medelvärdet (summan av alla värden delat med antal värden).

När det finns tjocka svansar kan enstaka extrema händelser eller utliggare (finanskrascher, super-spridare av virus eller virala internetfenomen) förskjuta medelvärdet till en abstrakt platå där ingen faktisk komponent i systemet någonsin befinner sig.

En polariserad population, där hälften är 100 och hälften 0, har inte en enda individ i närheten av medelvärdet 50.

Typvärdet klipper bort bruset från extremvärdena och visar var den sanna tyngdpunkten finns. Det är en matematiska variant av dragningskraft (attraktor) och lokala normalkänslan.

Några hållpunkter:

  • 06:32 - Han gjorde också en undersökning på händer.
  • 10:20 - Genomsnittlig stolsinställning vid parprogrammering.
  • 16:45 - Det är därför Spotify har så många prenumeranter.

Kontakta oss via:

komplexitetspodden@agical.se
linkedin: @ellnestam, @staffannoteberg